Är det inte så att vi alla mer eller mindre deltar i vardagskorruptionen?
Vi gör detta för egen vinning, för att själv ska få det där lilla extra. Det där som nästan ingen bryr sig om och ingen märker, det som finns i det undermedvetna, det är vardagskorruption.
Som när jag sitter i cafeterian och käkar min kexchoklad. Victor kommer fram, sätter sig vid mitt bord och frågar om han får smaka. Jag tittar på min kexchoklad säger nej, jag är hungrig. Victor blir besviken men förstår. Några minuter senare kommer min lärare Magnus fram och frågar om vi gjort vår ekonomiuppgift. Det första jag då gör är att fråga Magnus om han vill ha en bit kexchoklad. Magnus tackar glatt ja, tar en bit och går därifrån. Sekunden efter Magnus lämnat bordet skriker Victor till, förbannad över att jag bjöd Magnus på kexchoklad och inte honom. Precis i den sekunden kommer jag på att jag faktiskt bjöd Magnus på kexchoklad. Jag tänkte inte, jag gjorde det bara.
Jag funderade över vad som just hade hänt. Jag bjöd inte min bästa kompis på kexchoklad men min ekonomilärare. Jag frågade mig själv varför?
Mitt i vardagen sker korruption överallt på olika nivåer. Att jag bjöd Magnus istället för Victor var ingen slump, jag ville ligga bra till hos Magnus endast inför betygsättningen så jag bjöd honom på kexchoklad. Är inte det korruption? Vi gör, ofta omedvetet, saker som leder till egen vinning.
Den korruption man känner till som vanlig medborgare är den grova och tydliga, den som pågår inom exempelvis maffian. Polisen mutas för att blunda. Men det vi inte känner till är den till synes obetydliga korruptionen. Vi glider in i korrupta beteenden utan att vi tänker på det. Att bjuda läraren på choklad för att öka chansen till högre betyg är en slags muta. Bara små saker som knappt märks, men som ändå gagnar en själv. Denna milda korruption uppmärksammas inte eftersom ingen riktigt vet om när den inträffar. Men tänker man efter så inträffar den överallt hela tiden. Vem bjuder inte hellre en lärare på choklad än en vän? Troligen alla, alla som tänker mer på sig själv än på andra, alla som vill ha den där lilla extra uppmärksamheten eller hjälpen för sin egen vinning.
Vännen finns ju där hela tiden ändå. Läraren däremot, där kan man vinna något genom att bjuda på choklad. Därför tar man till korruption, omedveten sådan.
Varför är vi människor så giriga att vi alltid sätter vår egen vinning främst. Vi gör allt för att själva tjäna på det i längden. Att sätta sig själv först är i sig inget fel, men det kan man göra utan korrupta metoder.
Maffiakorruption och vardagskorruption är egentligen två sidor av samma mynt. Vi ser bara den ena sidan.
Två sidor av samma mynt
Hej hjalmar. Den är personlig och välskriven. den har en röd tråd men du skulle kunna ha en längre avslutning då knorren är så bra. Det blir nästan upprepning i den mittersta biten. Kul att du tar med mig och mitt namn i krönikan men du kanske ska tänka på att fråga nästa gång... Om det inte vore för att jag var så positiv som person kanske jag skulle ta illa upp :/ :P Ha det bra och hlsa hamstern!
SvaraRaderaHalloj!
SvaraRaderaÄntligen får man en chans att läsa din krönika.
Bra och tydlig tes, där du vandrar från vardag via maffia och knyter ihop krönikan i ett mycket elegant avslut...e-l-e-gant. Men det här är också något som jag skulle vilja att du trumfade lite mer med. Kan du inte dra lite paralleller kring Maffia precis ovanför, berätta lite mer om dem så att avslutet får lite mer kraft?
Det känns som om du har lite olika stilnivåer i texten, en i din anekdot och en när du resonerar på slutet. Avsiktligt?
Jag skulle vilja att du anonymiserade personerna, så slipper de känna sig utpekade samt att det ger texten mer distans och kraft.
Tack!