Dramatikanalys – Scener ur ett äktenskap

Teatern handlar om Johan och Marianne som har varit gifta i 10 år. Deras äktenskap har blivit lite stelt genom åren och de har ingen riktig glöd kvar känns det som.

Scener ur ett äktenskap är en titel som är väldigt konkret. Hela teatern är uppbyggd på just det rubriken säger, olika scener ur ett äktenskap. Man får också klart och tydligt veta när de byter scen eftersom de berättar och möblerar om mellan varje scen.

I början av dramat så är det en journalist från en damtidning som intervjuar Johan och Marianne om deras liv nu och förr. För journalisten framstår det som att de har perfekta liv, de är båda framgångsrika och lyckliga. Men under ytan döljer sig så mycket annat. Anledningen till att dramat börjar som det gör tror jag är att man ska få en inblick i vad allt handlar om. Vad de är för slags personer och vilken slags historia de har. Med detta introt så förstår man direkt vad det är för karaktärer och vad pjäsen kommer att handla om.

Ingmar Bergman är en författare som ofta skriver jobbiga och ångestfyllda pjäser. Därför tänkte jag att det skulle bli ungefär en sådan pjäs. Men jag blev faktiskt positivt överraskad. Till viss del så var den här pjäsen också så. De var ofta en stel ångestfylld stämning. Men pjäsen blandades också med roliga humormässiga scener. Denna blandning tyckte jag gjorde teatern rätt så bra.

I slutet av pjäsen såg man tydligt vem som hade lyckats och vem som hade gått in i väggen. I början så var det Johan som lämnade Marianne för att han tyckte att deras liv var stelt och tråkigt och det hände aldrig något nytt. Plötsligt en dag så ville han bara lämna henne, han hade hittat något roligare och mer spännande. Men när han var iväg med den här nya spännande kvinnan Paola i två år så tröttnade han. Då trodde han att han kunde komma tillbaka till tryggheten som fanns hos Marianne, han trodde att hon alltid fanns där för honom. Men dessa två år hade Marianne istället för att ha det kul försökt att glömma bort Johan och bli av med alla känslor hon hade för honom. Hon hade lyckats, hon hade en ny bra man och var allmänt ganska lycklig. Allt detta för att Marianne hade kämpat i två år för att må bättre medan Johan bara hade försökt dölja sina känslor genom att ha roligt.

Det hela hade mycket att göra med existentialismen. Johan kände att han ville göra något nytt i sitt liv, inte bara leva samma gamla tråkiga liv hela tiden. Men det han inte insåg var att känna trygghet också är en viktig del i livet. Precis som Johan vill många ha kul ett tag och sen stadga sig och få en trygghet i livet. Marianne kände tvärt om emot Johan, hon var nöjd med deras trygga förhållandevis tråkiga liv. Detta gjorde att hon blev väldigt knäckt när Johan lämnade henne. Hon hade inte samma trygghet i livet längre.